6 april 1999

Den kompletta information i fickan

Erik Stolterman

Informatik
Umeå Universitet
erik@informatik.umu.se

Back to publications

Vi närmar oss alltmer en situation där information inte längre finns på speciellt utvalda ställen som vi måste ta oss till. Information kommer, för den som så vill, att ständigt finnas i vår omedelbara närhet. Troligen så nära som man kan komma, utan att den vandrar in i våra kroppar (även om det finns de som redan experimenterar med olika former av inplantat). En utveckling som tydligt visar detta är de nya formerna av digitala böcker som i dagarna kommit ut på marknaden. Det är små digitala produkter, storlek av en traditionell bok, som har kapacitet att innehålla en eller flera böcker som kan läsas sida för sida (se blider nedan).

I nästa generation är förstås dessa "böcker" ständigt uppkopplade mot nätet vilket gör att de inte har någon begränsning vad gäller innehållet. Vi kommer att kunna bära all världens samlade information i fickan.

Nuvomedias Rocketbook

Steve Silberman beskriver i Wired de olika produkterna som både har lanserats och som kommer att lanseras. Det kan tyckas att dessa nya produkter är helt i linje med vad man kunnat vänta sig, ändå verkar de väcka både uppmärksamhet och skapa debatt. I tidskriften Atlantic Unbound formulerar Sven Birkerts det som han ser som en mycket grundläggande förändring av vårt samhälle. En förändring orsakad, eller kanske tydliggjord, av dessa nya digitala böcker.

Enligt Birkerts är det som nu händer en fortsättning av en lång process som består av att vi mer och mer förändrar eller förskjuter placeringen av vårt "minne". Vi förflyttar minnet ut från oss själv och ut i en digital värld. Behovet av en hjärna som kan lagra och minnas blir allt mindre. Den delen av Birkerts tolkning av utvecklingen är troligen för de flesta helt korrekt. Men den stora frågan och debatten handlar förstås om det betyder något — är det viktigt? Och i så fall varför och hur?

Softbook

"When knowledge is still on paper, at a physical distance, we rely on memory as a bridge, a provisional structure. Much of what we consider our knowledge of the world is just this. But the immediacy of the new technology, once it has been expanded and refined, more or less obviates the need for that bridge. Confident that everything important is just a click away, we will be less apt to inscribe the neural memory trace; or if we do, we will do so more provisionally. The world-picture will change -- by degrees, it will change considerably. " (Birkets, Atlantic Unbound)

I sin beskrivning av vad som kommer att hända har Birkets en ton som tydligt visar att han är starkt kritisk till utvecklingen. Men han är otydlig i sin argumentation om varför detta skulle vara något oönskat. (I sin bok "The Gutenberg Elegies: The Fate of Reading in an Electronic Age" för Birkets en betydligt fördjupad diskussion om hur en sådan förändring kan påverka hela vår kulturs möjlighet att hålla vårt kulturarv levande.)

Birkets är noga med att påpeka att vi inte kommer att sluta använda våra hjärnor, men han är tveksam inför utvecklingen:

"This does not mean, I hasten to say, that our brains, those phenomenal networks, will stand idle. But it is worth pondering just what new uses they may be put to. In the meantime, take a flyer -- very soon, for a few hundred dollars, you will be able to get a machine that can bring the world of language and thought as close as possible to the cranium without actually putting it inside." (Birkets, Atlantic Unbound)

Det är enkelt att hävda att dessa nya digitala produkter, de digitala böckerna, inte i sig tillför något nytt till den datorteknik och datorartefakter som vi redan har. Att spara text och att kunna presentera den på en skärm så att den går läsa är inget nytt, det kan alla datorer. Att göra detta på en dator som man kan bära med sig är heller inte något nytt. Ändå kan man inte så lätt avfärda dessa produkter med att de inte är nya. Det är inte bara det att formatet på dessa digitala böcker och likheten med den traditionella boken i sig är utmanande, det är något annat som väcker och skapar debatt.

Många av de argument som tidigare funnits för den traditionella boken och mot att lagra och framförallt läsa texter i elektronisk form har byggt på bokens egenskaper som artefakt, det vill säga, att den går enkelt ta med sig, är lätt att hålla i, har en yta och ett material som är behagligt. Nu finns dessa egenskaper också hos de digitala varianterna. Softbook har till exempel ett "fodral" av skinn som gör den, i viss mån, lik en skinninbunden bok. Den digitala boken går nu att ta med sig upp i sängen eller i hängmattan. Vad finns då kvar av det unika, vad kan då utgöra den utmanande?

På en mycket enkel nivå borde det vara så att det är bra om alltfler människor får tillgång till alltmer information. Att ingenting bara ska finns tillgänglingt för vissa. Det är en tanke som utgår från ett rättvisetänkande, det vill säga, att det ska inte finnas privilegier vad gäller rätten att få ta del av vårt samlade vetande. I ett sådant perspektiv är förstås utvecklingen av dessa nya digitala produkter något eftersträvansvärt. Små och billiga digitala böcker som kan användas för att presentera all möjlig information, som dessutom minskar pappersanvändningen, som ökar åtkomsten och som därmed skapar en informationsjämlikhet.

Det låter ju bra. Men trots det finns det en både seriös och betydelsfull kritik av denna utveckling, och ett ifrågasättande av det nyttiga och goda i den. Vad beor det på? Man kan tänka sig flera möjliga svar.

Kan det vara så att vi tycker att det inte ska vara alltför lätt att nå och få information. Kanske vi tycker att information ska man arbeta sig till. Man ska läsa, försöka minnas, samla över tiden, sammanställa i sitt huvud, ordna och sortera, och värdera. Det kanske finns en rädsla att om detta arbete tas bort så faller också viktiga kvalitetskontroller bort. Det ska helt enkelt inte vara för lätt.

Det kan också vara så att det ska inte vara för alla. Att ha skapat sig möjligheten att behärska den rådande tekniken (skriftspråket och boken) ska inte få minska i värde. Kanske finns det de som ser sig hotade av de nya möjligheterna – som i de nya digitala produkterna ser krafter som på sikt kan göra deras tillängade kompetens och kunnande mindre eftertraktat.

Kanske det är en rädsla som bygger på idén att om något blir tillgängligt för alla så försvinner barriärer och med dem något värdefullt. Kanske finns det något som kan förstås som en rädsla för informationsentropi. Det vill säga, en rädsla för utjämning.

Men vad ligger bakom en sådan rädsla. Är det så att det som blir lika tillgängligt för alla också tappar i värde. Är det den vanliga idén om att tillgången av någonting också sätter dess värde? Koppar är värt mer än järn, som är värt mer än vatten. Men gäller detta även för information och gäller det i så fall generellt?