15 mars 1999

Teknik och den estetiska upplevelsen

Erik Stolterman

Informatik
Umeå Universitet
erik@informatik.umu.se

Back to
Publications

Vad är egentligen denna estetiska upplevelse? Vad är dess karaktär och framförallt vilken är dess betydelse och innebörd för en designer av tekniska artefakter. Min argumentation kommer främst att baseras på vissa grundläggande idéer hämtade från Romantikens idévärld och från den amerikanske psykologen James Hillmans arbeten.

Det finns ett fascinerande förhållandet mellan det "faktiska" och det "upplevda". Vad är det som gör att en artefakt upplevs som omöjlig att använda trots att den uppfyller alla tänkbara funktionella krav ó trots att den är en manifestation av en genomtänkt design? Och vad är det som gör att en fullständigt misslyckad design ändå kan älskas? 
Egentligen är mitt bidrag inget nytt, ovanligt eller konstigt. Framförallt är det inget nytt inom traditionella designområden, men inom design av informationsteknik verkar något ha kommit bort. 

Det handlar om var det vackra tog vägen bland alla teknikens gränsytor, bland all funktionalitet och enkelhet, all genomskinlighet och osynliga ytor som enbart underlättar funktionen. Vi lever i en värld av tekniska artefakter, de skapar nästan hela vårt livsutrymme - den plats vari och varur vår själ ska få sin näring. Allt fler av dessa artefakter är dessutom baserade på någon form av datorteknik. Teknikens sätt att presentera sig för oss är därför inte bara medel att nå något, utan utgör både själens spegel och näring oavsett hur väl de fullgör sin roll som tolk och yta av en bakomliggande fuktionalitet. 

Under romantiken växte idén om betydelsen av att betrakta helheten, att se livsutrymmet som en totalitet. Romantiken är (var) ingen enhetlig filosofisk eller kulturell rörelse av samma slag som andra välutvecklade "-ismer". Men den byggde på några djupt liggande antaganden som spreds inom många kulturella och (några) vetenskapliga områden. Dessa kan kortfattat och förenklat beskrivas i fyra punkter. (1) Jaget är på ett grundläggande sätt produktivt eller skapande, vilket ger konsten en särställning. (2) Verkligheten utgör en sammanhängande helhet och ska förstås som en sådan. (3) Denna helhet är skapad, utvecklad, alltså historisk. (4) Utvecklingens mål är att förena natur och frihet, objekt och subjekt, eftersom det finns en ursprunglig enhet bakom historien. 

Det finns enligt den romantiska traditionen endast en metod för att nå denna ursprungliga enhet och det är genom den omedelbara åskådningen (som kan vara en intellektuell eller en estetisk åskådning). Den omedelbara åskådningen sågs inte av alla som en magisk dimension av vår världen, utan behandlades av många som en rationalitet eller kunskap av en högre rang (Larsson, 1892). 

Att betrakta världen som en enhet, som en helhet, leder i lätt till en för-andligande av världen. Helheten som den gudomliga helheten, alltet. Där varje del av helheten också är en del av det hela, av det gudomliga. Att världen bör betraktas som besjälad är även idag en tes som framförs av en grupp inflytelserika amerikanska psykologer. Jag ska bara kort ta upp några av de grundidéer som behandlas inom denna tanketradition.

"Not only animals and plants ensouled as in the Romantic vision, but soul is given with each thing, God-given things of nature and man-made things of the street." (Hillman, 1989, s 99).

Romantikens grundide har inte bara förvaltats utan också i viss mån utvidgats. Själens betydelse framhålls och världen ses som besjälad. Orsaken till detta upplivningsförsök av en "besjälnings"-teori är framförallt baserad på ett försök att förstå människors sätt att närma sig och förhålla sig till ting. Vi lever i en värld av ting, vi måste förhålla oss till dem, vi tycker om dem, vi hatar dem, medvetet eller omedvetet. Hillman menar att en förståelse av människans sätt att förhålla sig till sin omgivning och sina ting måste bygga på ett antagande att tingen är "besjälade", eller åtminstone att vi behandlar ting som om de hade själ. En sådan syn får ju, om den är korrekt, dramatiska konsekvenser för alla som designar ting. Hur kan man som designer ge ett ting en själ? Går det att "stoppa in" själ i tinget? 

Men det är inte bara ting som har sin estetiska helhet, som kan vara besjälade. Både Georg Simmel och Adam Smith pekade på den betydelse som estetiken utövade på synen om det rationella arbetet. Även om människor påstår att de handlar rationellt för framtida nytta, så är de egentligen attraherade av en estetisk upplevelse, av att sträva mot en högre estetisk helhet. För ekonomen är det mer en estetisk tillfredställelse att försöka få den lilla avdelningens ekonomi att gå upp i företagets ekonomi som i sin tur ska uppgå i nationens ekonomi (Guillet de Monthoux, 1993). Det är ett estetiskt spel. Deltagarna har insikt i spelets estetik men mer sällan i dess djupare funktionalitet.

Även organisationer kan eller bör ses som besjälade. Ramirez (1991) hittade att ingen organisationsteori kunde förklara eller ens försökte förklara varför människor ville arbeta i en viss organisation eftersom de upplevde den som vacker. Det fanns ingen estetisk dimension förklarad i organisationsteorierna, trots att fenomenet var både faktiskt och hade väldiga konsekvenser för vem som drogs till respektive stannade kvar i en viss organisation.
 

Anima mundi

"This sudden illumination of the thing does not, however, depend on its formal, aesthetics proportion which makes it íbeautifulí; it depends rather upon the movements of the anima mundi animating her images and affecting our imagination. The soul of the thing corresponds or coalesces with ours." (Hillman, 1989).

Det handlar inte om artefaktens yta, men inte heller om dess bakomliggande djup. Ytan och djupet samspelar och skapar en "image". En helhet, som är "skapad, utvecklad alltså historisk". I den Romatiska traditionen kan denna "image" enbart förstås eller begripas genom den "omeddelbara åskådningen". Vi upplever artefakter som vackra eller besjälade när dess "image" visar en tillräcklig komplexitet. 

"An object bears witness to itself in the image it offers, and its depth lies in the complexities of this image". (Hillman, 1989).

Det är i denna komplexitet som vi kan uppleva den noggrannhet och omsorg som är nedlagd i designen och produktionen av en viss artefakt. 
 

Notitia

Noggrannhet och omsorgsfullhet är alltså två nyckelbegrepp om vi vill förstå vad som ligger bakom artefakter som upplevs som vackra eller till och med besjälade. En artefakt kräver för att bli besjälad således att dess designer och konstruktör lägger ner tid och omsorg, eller som det heter "lägger ner sin själ" i arbetet. Vad som dessutom krävs är en motsvarande prestation från betraktarens sida. Det finns en symmetri mellan den omsorg som måste finnas både hos konstruktör och hos användare. En användare som inte lägger ner tid och omsorg i sitt förhållande till artefakten kommer troligen inte att kunna avgöra i vilken mån konstruktören har lyckats att ingjuta "själ" i sin produkt. Hillman refererar detta noggranna studium till begreppet notitia.

"Attention to the qualities of things ressurects the old idea of notitia as a primary activity of the soul. Notitia refers to that capacity to form true notions of things from attentive noticing. (Hillman, 1989). (Kanske ett exempel på en viss typ av notitia finns att se i Petroski, 1994).

Att ingjuta själ eller det vackra i en artefakt är inte enkelt. Det finns kanske inga enkla tumregler, inga "guidelines". Troligen kräver uppgiften mycken energi, tid och framförallt omsorgsfullhet. Men att det handlar om mer än att korrekt formge teknikens gränsyta är uppenbart. Det handlar om helheten och det handlar om omsorgsfullheten i detaljerna. Att ingjuta "själ" som lockar till användning, som ger upplevelser som både underlättar och berikar, kräver respekt för teknikens betydelse och det krävs mod (Grudin, 1990).

Att dra in själen och det vackra i en diskussion om tekniska artefakter gör inte saker och ting enklare. Men det är nödvändigt. Komplexa fenomen kräver komplexa tolkningar och teknikens gränsyta är ett komplext fenomen, än vilken betydelse den ges. 

Once we recognize, however, that the need for beauty must be met, but that scenic, physical nature is not the only place it can be met, we would take the soul back into our own hands, realizing that what happens with it is less given and more madeómade through our work with it in the actual world by making that actual world reflect the soulís need for beauty. (Hillman, 1989).
 

Litteratur

Grudin, Robert. (1990). The grace of great things - creativity and innovation. New York: Ticknor and Fields.

Guillet de Monthoux, Pierre. (1993). Det sublimas konstnärliga ledning - Estetik, Konst och Företag. Stockholm: Nerenius &  Santerus Förlag.

Hillman, James. (1989). A blue fire - selected writings by James Hillman. New York: Harper Perennial.

Larsson, Hans. (1892). Intuition - några ord om diktning och  vetenskap. Stockholm: Albert Bonniers Förlag.

Petroski, Henry. (1994). The evolution of useful things. New York: Vintage Books.

Ranirez, Rafael. (1991). The beauty of social organizations. Munchen:  Accedo Verlag.