Johan Asplund, Cyberrymden och Tillfället

Erik Stolterman

Informatik
Umeå Universitet
erik@informatik.umu.se

Vad är det som är så fascinerande med Cyberrymden, med att "surfa på nätet", med att inte veta vad som finns bakom nästa länk? För många framstår cyberrymden som en oändligt stor oorganiserad värld av information som inte går effektivt att använda. Det tar för lång tid att söka, ofta får man inget resultat värt mödan. Trots detta fortsätter cyberrymden att växa och befolkas av människor som inte låter sig störas av ineffektiviteten eller av den frånvarande strukturen. Det är snarare tvärtom. Just den frånvarande strukturen och det ineffektiva utövar en kraftig lockelse genom att det bildar grunden för "det oväntade".

Den som färdas i cyberrymden kan aldrig vara helt säker på vad som väntar bakom nästa krön, bakom nästa länk. Omgivningarna säger ytterst sällan något om vad som står på lur inom ett "klicks" avstånd. Vi kan inte, som i vår vanliga värld, utifrån omgivningen beräkna vad som kan vara troligt att finna inom det mest näraliggande området. I cyberrymden finns inga näraliggande områden.

Vad är det för känsla som gör att människors trivs i denna oförutsägbara värld. Vad är det som är så fascinerande att tid och energi i så stor omfattning används till att färdas i denna värld, trots att chansen att snubbla över något av värde är rätt låg.

När Johan Asplund skriver om "Tillfället" tänker han inte på den virtuella världen som vi benämner "cyberrymden". Asplund försöker med ett begrepp fånga en av de mest betydelsefulla skillnaderna mellan det moderna samhället och det förmoderna. "I en förmodern by på landet kommer Tillfället aldrig" skriver Asplund, "det förmoderna eller traditionella livet har sina anhalter och vändpunkter: de kommer i ur och ordning och alla vet vad de innebär." (Asplund, 1992). Därför är det oklokt att i ett sådant samhälle avvakta eller skjuta upp sitt liv. I det moderna samhället förhåller det sig inte så.

Man kan aldrig veta när Tillfället kommer, vad det kommer att bestå av eller vad det kommer att innebära.Tillfället uppstår när människors livsbanor korsas med andra människors eller med händelser. Ett tillfälle skapar en resurs som inte existerade före korsningsögonblicket.

För Asplund leder ett modernt samhälle, fullt med möjliga Tillfällen, till en allmän ovilja att "binda sig". I samma stund som man binder sig säger man upp sin möjlighet till att fånga Tillfället. I det förmoderna samhället gällde det att binda sig, annars blev man obunden vilket betydde utan möjligheter till försörjning eller ett "normalt" liv. I det moderna samhället kan man däremot spela ett högt spel genom att ovilligt binda sig till något, utan ständigt vara förberedd på Tillfället.

Cyberrymden är full av Tillfällen. Åtminstone är det den uppfattning som dominerar förespråkarna av denna virtuella värld.Cyberrymden är i förhållande till Asplunds idé ett mycket bra exempel på ett modernt samhälle där vi ständigt väntar, hoppas och tror att Tillfället väntar i nästa korsning, i nästa möte.

Enligt Asplund måste den som väntar på sitt Tillfälle ha något att komma med när det blir dags. Men det som skiljer denna väntan från det traditionella sättet, där vi förbereder oss genom att idogt träna eller öva någon förmåga som säkert leder till det mål vi föresatt oss, är att vi förväntar oss att Tillfället ska leda "till att någon hittills ouppmärksammad eller outnyttjad egenskap eller färdighet ska förvandlas till en resurs." (Asplund, 1992). Den som väntar på sitt Tillfälle behöver själv inte vara medveten om sin potentiella förmåga. Det betyder att den som väntar på sitt Tillfälle inte kan förbereda sig. Man kan inte vara "målmedveten". Enligt Asplund handlar det om en modern form av fatalism.

Den moderna människan måste alltid vara beredd, alltid på sin vakt och aldrig redan uppbunden av åtaganden, traditionella rutiner, tidskrävande övningar eller rutinmässig träning med fastlagda mål. Den moderna människan måste vara beredd på att fånga Tillfället, att ta chansen när den dyker upp. Enligt Asplund fanns ett sådant tänkande aldrig i det traditionella förmoderna samhället. Där var livets gång, om inte fastslaget, så åtminstone utstakat. Var och en visste och kände i stora drag sin framtid. Att inte binda sig var att ställa sig utanför livets gång och därmed inte längre ingå i samhällets struktur. I det moderna samhället visar sig denna syn alltmer otidsenlig.

Den moderna människan måste vara beredd att ändra sina planer, att ständigt anpassa sig, att omskola sig, att ompröva sina intressen och sina grundläggande livsval.

Allt som gäller för det moderna samhället kan utvecklas i än högre grad i cyberrymden. I cyberrymden är vi ännu mindre (av naturen) begränsade. Behovet av målmedvetenhet och strävan går än bättre att klara sig utan. Cyberrymden är för den som väntar på Tillfället en önskedröm. En oändlig rymd av möjligheter som inte ens om man så vill går att utforska planmässigt eller rationellt. Återstår alltså väntan på Tillfället. Men det leder också till att allt som man möter i denna rymd måste också lämnas. Inga permanenta relationer får upprättas eftersom det begränsar handlingsfriheten när Tillfället dyker upp. Att "surfa på nätet" blir därmed en utomordentlig metafor. Surfandet har ingen början, inget slut.

I cyberrymden kan man i många sammanhang vara anonym. En egenskap som ytterligare underlättar för den som väntar på Tillfället. Det blir möjligt att ha relationer och kontakt med andra i cyberrymden utan att binda sig. Sociala relationer kan hanteras genom att bygga upp temporära identiteter som utan alltför stora uppoffringar och brutna löften kan uppstå eller försvinna. Anonymiteten gör det möjligt att både ha och inte ha relationer. På så sätt kan man alltid vara beredd när man stöter på Tillfället.

För en modern människa kan livet för den förmoderna människan te sig ofritt och bundet, kanske närmast förutbestämt och därmed troligen tråkigt. Vi ser framför oss en människa som inte får göra egna val, utan där omgivningen samhällets struktur och människans plats i strukturen också avgjorde vad som skulle hända. Vi kan se utveckling som en förändring från en situation där individen hade mycket liten möjlighet att välja väg eller liv till en situation i det moderna samhället där valet alltid och ständigt måste göras. Men vem är friast? Ett ständigt väntande på Tillfällen, ett ständigt krav att inte binda sig, att ständigt vara lyhörd mot omgivningen, att anpassa sig. Är det den moderna människans bild av frihet? Var finns friheten att binda sig, att långsiktigt fördjupa sina kunskaper och sina insikter inom något område, att skapa djupa och bindande relationer? "Om förändringstakten är mycket låg bestraffar samhället ombytlighet. Har förändringstakten däremot blivit tillräckligt hög börjar samhället belöna ombytlighet." (Asplund, 1992).

Den som väntar på Tillfället kan som Asplund uttrycker det "aldrig vara sin egen lyckas smed", eftersom Tillfället måste väntas på. Det kan inte skapas. Att försöka skapa sitt Tillfälle betyder att hänfalla åt målmedvetenhet, vilket i sin tur betyder att man kan försitta Tillfällen som dyker upp under tiden. Väntar man på Tillfället behöver man något utanför sig själv som kan utgöra en del av Tillfället. Kanske utgör cyberrymden den perfekta miljön för den moderna människan.