Intervju

Forskning är framtiden

Namn: John Waterworth

Forskning är framtiden menar John Waterworth. Årstiderna och en renodlad forskartjänst lockade engelsmannen John Waterworth till Umeå universitet. Nu forskar han på ICT´s effekt på medvetandet kombinerat med en halvtid som EU-expert åt Enheten för näringsliv och samhälle (ENS).

Efter det att han i början på 80-talet avslutade sin doktorsavhandling i experimentell psykologi har John Waterworth forskat. Men hur kom han in på informatik?
– Jag behövde ett jobb, och human computer interaction var ett nytt fält, vilket mina psykologistudier rörde lite, säger John, och syftar på sitt jobb på ett brittiskt Telecom bolag, där han arbetade med interaktionsforskning rörande språk och tal.

Men Waterworth tröttnade. På företaget där han arbetade mer med management än med forskning och på England under Thatchers ledning. Därför bar det av till Singapore, där en forskartjänst utan administrativa uppgifter och bättre lön väntade. Där jobbade han fram till 1994, då han kom till Umeå universitet och informatik. Det var årstiderna och den renodlade forskartjänsten som lockade honom till Sverige.
– Jag hade all tid till att publicera, det var perfekt säger John.

Professorstiteln fick han 2001, året innan började han också jobba åt interaktiva institutet, men sedan det uppdraget tog slut 2006 har han främst jobbat med att söka externa medel. John berättar att det blivit allt svårare, det blir fler och fler som söker samma pengar. Jag ställer honom frågan om han ägnar tillräckligt med tid åt forskning.
– Det korta svaret är nej. Jag har tyvärr för lite tid för forskning, men om jag hade tillräckligt med pengar skulle jag göra det. Då skulle jag välja vilka jag jobbade med och inte vara låst till projektplaner, menar John.

Även om forskaren John Waterworth varit med om mycket sedan han disputerade, är det just doktorsavhandlingen som är det viktigaste som hänt under hans akademiska karriär. Han förklarar varför.
– Jag blev det jag drömde om att bli när jag gick i skolan. Min syster pluggade i Edinburgh och var vän med några killar som var doktorander, de hade egna kontor och var väldigt trevliga och jag tänkte att det skulle vara kul att vara som dem. Tiden för mina doktorandstudier var de bästa åren i mitt liv, säger John.

Som det ser ut nu ägnar han halva sin tjänst åt interaktionsforskning om ICT´s effekt på medvetandet, och halva som EU-expert åt ENS.
– Interaktion är ett spännande fält, säger John, och fortsätter: Om du inte har tillgång till någon teknik har du en annan uppfattning av verkligheten, den är helt annorlunda.
Han säger att evolutionen kommer att avgöra morgondagens teknik, att ingen kan förutspå vad som ska komma, inte ens designen. Visst, man förutspådde mobiltelefonen, men inte hur stor genomslagskraft den faktiskt fick, att nästan alla har den och hur beroende vi blivit av den.
– Människor är i grund och botten cyborger konstaterar han med ett leende.

Vidare menar han att vi har kommit till en vändpunkt, där den fysiska världen möter den virtuella. Hur ska de vävas samman så att man inte tänker på respektive delar? Det tydligaste exemplet på så kallad blended reality är mobiltelefonerna, med dess medvetenhet om var den befinner sig i den fysiska världen. Till exempel om man säger till sin mobil att man är sugen på glass, och den svarar med att peka ut närmsta glassbar.
– Kanske kommer man att integrera telefonen i hjärnan så att om jag tänker på en person ringer jag upp den? Men jag har förmodligen fel skrattar John.