15 mars 2000

Om teknikförståelse

Informatik
Umeå Universitet
erik@informatik.umu.se

Back to
Publications

Det är ungefär femtio år sedan den moderna datortekniken föddes. Vid födseln var det en teknik av föga upphetsande karaktär annat än för en mindre krets av matematiker och logiker som redan då kunde se mer i tekniken än vad dess begränsade funktionalitet visade. För de flesta verkade tekniken enbart erbjuda ett mycket omständigt sätt att utföra beräkningar som man för hand eller med existerande räkneapparater redan kunde utföra mångdubbelt snabbare och enklare. Under den nya teknikens första tid var det rätt otvetydigt vilken sorts teknik det handlade om, det vill säga vad man kunde använda den till. Teknikens funktioner gav tydliga indikationer på dess potential och utvecklingsmöjligheter.

Den bild eller föreställning om datortekniken som formades redan vid dess födsel har under åren genomgått en hel del förändringar. Från att vara ett beräkningshjälpmedel, till att vara en databas, till att vara artificiell intelligens, till att vara ett verktyg, till att vara kommunikation, till att vara ett medium. Det verkar som att en närmare bestämning av teknikens grundläggande eller äkta väsen är svår att göra. Vi ställs därmed inför en del frågor av mer eller mindre filosofisk karaktär. För det första drabbas vi omgående av frågan om det överhuvudtaget är viktigt att veta vad en teknik egentligen är, och om det finns något ²egentligen², och vad det i så fall skulle kunna betyda.

Den ständigt nya tekniken och förståelsen

Studier av teknikens väsen och betydelse kan bedrivas på en mängd olika sätt. En grundläggande utgångspunkt för mitt fortsatta resonemang är betydelsen av en djupare förståelse för hur våra föreställningar om tekniken formar och formas av vårt sätt att använda tekni-ken. Ett nödvändigt övergripande angreppssätt kan sålunda baseras på de ömse-sidiga relationerna mellan: teknik ­ användning ­ föreställning.

Ett sådant angreppssätt betonar betydelsen av de inre strukturella och formella egenskaperna hos de tekniska artefakterna och de möjligheter och restriktioner i handlings-utrymme som dessa skapar. Men angreppssättet betonar också betydelsen av ingående insikter i hur människor föreställer sig teknikens ²väsen² och roll i olika samhälleliga sammanhang. Om tekniken exempelvis ses som ett ²verktyg² förhindras eller omöjliggörs en förståelse av ett användningssätt där tekniken har en självständigt aktiv roll i processen.

På samma sätt måste användningens betydelse framhållas både för människans sätt att förstå och formu-lera teknikens roll men också som utgångspunkt för studier av teknikens påverkan på samhälleliga processer. Det är också viktigt att påpeka att dessa relationer inte bara handlar om funktionella och strukturella egenskaper hos tekniken utan i lika hög grad teknikens estetiska och etiska dimensioner. Det är alltså inte enkelt att fastslå vad en teknik egentligen är. Det betyder dock inte att vi inte ska försöka att se eller hitta en ständigt djupare förståelse av den specifika teknikens väsen och roll. Nedanstående försök bygger i stort på en huvudidé, vilken är att vår förståelse av informationstekniken måste förändras när tekniken i sig förändras. Relationen mellan tekniken och vår förståelse kan karaktäriseras av att vara kontinuerlig, dynamisk och dialektisk. Det betyder att vårt förhållande till informationstekniken liknar den som samhällsvetenskaperna har till samhället, det vill säga, att forskningen innebär ett ständigt studium och omtolkande. Inga slutgiltiga tolkningar finns, inga korrekta svar. Tekniken kräver ett studium som är känsligt, autentiskt och omdömesgillt. Ett litet och ofullständigt exempel på hur nya tolkningar av tekniken ger oss ny och förändrad förståelse följer nedan.

Från kognition till perception

Allt fler börjar uppmärksamma en grundläggande förändring i vårt sätt att använda informationstekniken. Traditionellt har vi använt tekniken i första hand som ett stöd för vårt kognitiva tänkande, det vill säga som ett stöd för våra intellektuella (kognitiva) processer. Tekniken har hjälpt oss att räkna, att minnas, att behandla stora informationsmängder, att manipulera data och information, m.m. Tekniken har utvecklats som kognitivt verktyg och ingriper idag i vår vardag på en mängd olika sätt. Vi kan söka information, vi kan göra enorma beräkningar, vi kan manipulera text, bilder och ljud. Vi har förflyttat en stor del av vår kognitiva verksamhet ut från vårt inre till den externa världen. Vi kan använda tekniken som en kognitionsmaskin som förlänger och förstärker vår egen kognitionskapacitet.

Vår föreställning om tekniken är att den förändrar våra möjligheter att manipulera och hantera verkligheten på ett enklare och effektivare sätt. Ibland också på sätt som inte är möjliga utan tekniken. Vi kan se verkligheten på andra och nya sätt. Vi kan komma verkligheten närmare genom att ständigt öka antalet beröringspunkter med den. Vi kan låta varje berörings-punkt representeras i datorn och därmed få möjlighet att behandla verkligheten på hittills oanade sätt.

Vi har mer och mer utvecklat datortekniken till en teknik att förbättra vår perceptionsförmåga, det vill säga, vår förmåga att uppfatta verkligenheten genom våra sinnen. Tekniken har visat sig ha en fantastisk förmåga att öka upplösningen och överföringen av information om verkligheten på ett sätt som våra sinnen inte tidigare har varit kapabla till. Vi kan till exempel låta en dator med sensorer övervaka en dynamisk process genom att under varje tidsenhet mäta och lagra värden och parallellt med detta beräkna förväntade värden och därmed också i real-tid korrigera processen. En sådan övervakning kan människan aldrig åstadkomma på egen hand då både vår perception och kognition kraftigt begränsas av den låga kapacitet vad gäller både volym och hastighet som vi är utrustade med. Med hjälp av tekniken kan vi dock öka denna förmåga och därigenom komma allt närmare verkligheten.

Förändringen från kognition till perception är numera rätt accepterad och har inneburit att våra föreställningar om tekniken och teknikens väsen har förändrats. Vi ser inte längre tekniken som enbart ett stöd för kognitiva processer utan också som ett sätt att närma oss verkligheten genom att förbättra perceptionsförmågan. Men samtidigt som vi försöker förstå vad denna förändring betyder står vi inför en ny och kanske än mer spännande förändring av vår föreställning och därmed användning av tekniken.

Från representation till filter

Att betrakta informationstekniken som en teknik som stödjer oss i vår kognition eller i vår perception av världen går ofta hand i hand med en syn där det som tekniken behandlar ses som en representation av världen. Vi använder tekniken för att få bättre upplösning i våra avbildningar, att kunna göra bättre beräkningar som mer efterliknar de naturliga processer vi är ute efter att förstå eller kontrollera. En grundläggande idé i nästan all användning av datorteknik har varit den starka betoningen av representationens betydelse. Tanken har varit att ju bättre vi lyckas efterapa eller avbilda verkligheten desto bättre kan vi också utnyttja dessa representationer till att förstå eller kontrollera denna verklighet. Det är en idé som i sin enkelhet har varit oerhörd lyckosam och effektiv.

Men tanken om avbildning har inte räckt till när nya möjligheter hos tekniken har gjort sig gällande. En grundläggande representation kan vi nu omvandla och presentera i nästan vilken form som helst. Vi använder inte informationstekniken för att så korrekt som möjligt representera verkligheten. Vi använder den som ett filter genom vilket vi kan betrakta verkligheten på nya och tidigare omöjliga sätt. Istället för att presentera en mängd data i form av tabeller eller statistik så kan vi till exempel omforma den till ljud och lyssna på den eller se den som en tredimensionell konkret form. Istället för att fråga oss hur vi kan så korrekt som möjligt återge verkligheten ställs vi inför frågan om hur vi vill uppleva verkligheten. En radikalt annorlunda fråga.

När filtret försvinner

Efter att accepterat tekniken som ett manipulerbart filter mot verkligheten där vi suveränt kan bestämma på vilket sätt vi uppleva verkligheten ställs vi nu inför ytterligare en förändring av våra föreställningar om tekniken. Det är när tekniken i sig tillåter oss skapa verkligheter som inte alls är representationer av den verkliga verkligheten. Med hjälp av tekniken skapar vi rumsliga och tidsliga utrymmen (virtuella världar) där vi fullt ut designar och bestämmer vad som får existera och enligt vilka eventuella lagar existens måste följa.

I ett slag ändras förutsättningarna. Vi har överhuvudtaget inte längre något ²facit². Vi har inte något som vi kan jämföra med för att se hur korrekt avbildning vi har lyckats åstadkomma. Vi måste själva skapa och stå för de rumsliga och tidsliga utrymmen som blir resultatet av våra ansträngningar. Tekniken är inte längre något mellan oss och verkligheten. Tekniken förser oss med en verklighet som vi är i direkt relation till. Filtret försvinner.

Den förändring av vår förståelse av informationstekniken som jag så kort beskriver ovan är långt från den enda förändring som vi kan se idag och den är dessutom endast fragmentarisk till djup och omfång. Men den är fundamental i sin betydelse. Den förändrar på djupet en förståelse och därmed påverkar den på djupet vårt sätt att förhålla oss till tekniken. Och kanske än mer viktigt ­ den påverkar vårt sätt att i fortsättningen utveckla och designa tekniken och dess användning.