15 mars 1999 

Internet - nytta eller nöje?

Informatik
Umeå Universitet
erik@informatik.umu.se

Back to
Publications

Kanske den vanligaste frågan som ställs kring internet och den nya virtuella världen som håller på att skapas är nog om allt detta är till nytta eller inte. Men är det den mest intressanta frågan? Kanske inte. Jag tror att vi kan vända på den och fundera på hur kan det komma sig att så många människor offrar sådana mängder av resurser och tid på att få möjligheten att "använda" internet? Om det inte är därför att internet skapar en klar nytta, vad är det då? 

Det är kanske inte så ovanligt att "nyttan" blir måttstocken på det nya. Det som kanske skapar förundran kring internet är att om det nu satsas sådana enorma summor på att bygga upp detta system så måste det väl ske för att det är nyttigt!

Det finns många som hävdar att det inte är så - internet och den virtuella världen är inte tillräckligt nyttig för att motivera våra satsningar. Inom skolan förs idag en intensiv debatt om det är "nyttigt" med alla dessa datorer i skolan. Vad blir egentligen bättre? Inom företag höjs röster som försöker påpeka att det kanske inte alltid är så att produktivitet och effektivitet höjs med ökade inslag av IT. Det finns, tror jag, allmänt i samhället idag en misstänksamhet mot det hävdade nyttiga med den nya tekniken. Det är en misstänksamhet som måste tas på allvar. 

Om vi ser ett stort utnyttjande av en teknik som ett tecken på att den är nyttig så måste internet förstås vara nyttig. Nyttig i detta fall betyder inget mer än att det ger någon form av fördelar i relation till något annat sätt att göra samma sak. Bilen ger till exempel fördelar mot cykeln, även om den också medför en helt ny typ av problem (miljöproblem, olyckor, m.m.). E-post är nyttig i förhållande till vanlig post, eftersom den är snabbare och enklare (på vissa sätt).

Problemet med att mäta nytta är förstås att det finns oändligt många möjliga sätt att mäta. Och inget som är entydigt det "rätta". Filosofen Martha Nussbaum visar i en av sina skrifter att vi idag lever i ett samhälle som har fångats av ett ideal som inte leder våra tankar rätt - och det är tanken om just mätandet. Nussbaum menar att när vi tror att ett fenomen går att dela upp i delfenomen, och att varje delfenomen går att mäta för sig, och att vi sen kan summera och få ett totalt värde för hela fenomenet, så begår vi ett stort fel. Varje fenomen är så komplext att det inte kan mätas i delar utan måste förstås i sin helhet. 

Det finns alltså inget sätt att mäta bara en aspekt av ett fenomen och därmed få reda på något som kan förklara det totala fenomenet. Överfört till frågan om internets nytta betyder det att vi inte kan - baserat på en aspekt, i det här fallet "nytta" - dra några slutsatser om varför människor verkar så dragna till detta fenomen

Ett svar som måste tas på allvar och undersökas mer är att internet och den teknik som internet representerar skapar något, ger oss något som vi vill ha. Vi dras till denna teknik inte för att vi måste, eller borde (mer än att när det totala antalet människor som redan "gör det" blir tillräckligt stort så blir det ett argument nog att också delta). Vi dras till den för att den fascinerar oss, den utmanar hela vår uppfattning om vad vår värld är, ser ut och måste förstås. Tekniken utmanar vår förståelse av vad det betyder att vara del i något större, att vara del i ett skapande.

Internet fascinerar oss på sätt vi inte förstår själva. Att då argumentera att tekniken inte är nyttig, inte är nödvändig, faller platt, eftersom det inte är dessa faktorer som är de grundläggande drivkrafterna. 

Finns det då något enkelt svar på vad denna fascination beror på? Ett enkelt svar som ibland framförs är att det är en teknik som medför att vi alla (som är med) deltar i ett stort gigantiskt designäventyr. Vi skapar tillsammans en ny värld som hänger ihop. Var och en som "använder" tekniken deltar genom att befolka eller till och med utveckla denna nya värld. Att vara del i denna design är ett kreativt och spännande äventyr som ingen vet var eller hur det kommer att sluta. Vi blir alla skapare, inte var för sig, utan i ett enormt sammanhängande (om än oöverblickbart och motsägelsefullt) system. En känsla som vi kanske alltför sällan får känna i den verkliga världen. 

Inget av detta har med nytta att göra. Vi blir inte så mycket effektivare eller snabbare. Men vi blir delaktiga.