30 augusti 2000

Anteckning om delaktighet och den virtuella världen

Informatik
Umeå Universitet
erik@informatik.umu.se

Back to
Publications

Följande text är skriven snabbt och är skissartad. Har du synpunkter på den vill jag mycket gärna ha dem. Skicka gärna ett ebrev.
 

Kan det vara så att man kan bli beroende av delaktighet? Självklart är det så. De flesta av oss vill umgås med människor, vill se att saker och ting händer, vill vara del i något större än ens eget liv. Men hur är det i den virtuella världen, i cyberspace?

En kort historia. Jag arbetar emellanåt hemma och tillbringar dagar vid min dator. Ofta har jag under årens lopp känt att jag efter en dag hemma vill till jobbet för att träffa folk, och ta del av vad som pågår. Mitt hus ligger ute på landet och rätt isolerat. Inga grannar som syns, inga bilar som passerar. Ibland något enstaka djur eller fågel, och förstås våra kattor.

Jag har alltid när jag jobbat velat ha tyst och lugn och ro. Radio och TV har aldrig gått att kombinera med läsande och skrivande. Vid ett till fälle fick jag en ny dator som gjorde det möjligt för mig att lyssna på CD i datorn med ett par extra högtalare. Jag började mycket försiktigt med stillsam klassisk musik som inte skulle störa mig. Successivt har jag arbetat mig upp till en nivå där jag i princip kan lyssna på all sorts musik, även sådant som jag tycker mycket om. Vilket var helt omöjligt i början.

Den dag jag fick ett modem och möjlighet att koppla upp mig mot internet från mitt hem förändrades allt. På något underligt sätt genomgick hela huset en förvandling. Det rum som är mitt arbetsrum har tidigare känts lite avskilt och lite trångt. Allt detta förändrades när nätet kom hem till mig. Rummet blev istället för en avskild del av huset ett "fönster" mot en värld.

Att jobba hemma förändrades. Jag kunde nå människor, hämta material, skicka material, utan att behöva min arbetsplats på jobbet. Att vara hemma var inte längre samma som att isolera sig från kollegor och yttervärlden. Snarare blev det så att det blev ett närmande av den större världen och ett fjärmande av den direkt närvarande. Att vara hemma kändes inte längre så isolerat och avskilt som tidigare. Samtidigt förändrades karaktären på hemmaarbetet. Den skillnad som tidigare varit orsaken till att jag ville stanna hemma, det vill säga koncentrationen och fokuseringen i avskildhet, försvann. Arbetsplatsens närvaro kom också närmare.

Men detta är bara början på min utveckling mot ett beroende av delaktighet i den virtuella världen. Samtidigt som allt detta hände och starkt påverkade mitt sätt att jobba och att se på mitt arbete, så började jag också att bli alltmer beroende av att inte bara vara uppkopplad ibland, utan helst hela tiden. Det är inte (än) möjligt hemma, bara på jobbet.

En stor betydelse för denna förändring är för mig program som gör det möjligt att se på video och lyssna på radio via nätet ("streaming media"). I första hand handlade det om att kunna lyssna på musik via nätet, att inte vara bunden till sina egna CDs. Men mycket snart blev intresset helt och hållet koncentrerat på att kunna lyssna och se "live". Jag fascinerades av radio- och tv-stationer som sänder sina sändningar direkt via internet. Idag, till exempel just nu, sitter jag och skriver medan jag på en liten del av skärmen ser direktsänd TV från Fox News. Just nu är det reklam.

Det underliga i detta är att jag inte bara klarar av att skriva samtidigt som jag har "TVn" på, utan att jag gärna vill ha det så. Jag byter mellan olika radiostationer. Jag lyssnar till exempel ofta på lokala radiostationer från Seattle som med åren blivit mitt andra hem. Fortfarande är det dock så att om jag ska skriva något mer avancerat måste jag backa mitt engagemang till enbart musiklyssnande.

Att på detta sätt ständigt ta del av vad som händer och sker i cyberspace är något nytt. I Turkles bok finns exempel på personer som ständigt har en mängd olika fönster öppna på sin dator. Ett par fönster till olika former av "chattar". Något fönster med musik eller video. Någon annan med nyhetsbevakning. Samt ett par fönster för det egna arbetet, skrivandet, sökandet, kommunicerandet eller vad det nu kan vara.

Det är uppenbart att cyberspace inte är en stillastående rymd av information samlad i databaser och hemsidor. Cyberspace är en aktiv och dynamisk rymd där saker och ting händer och pågår. Människor gör saker, visar saker, byter saker, manipulerar saker, m.m. Är cyberspace vårt nutida torg? På ett sätt kan jag känna det som att jag sitter bredvid och tar del av detta gigantiska torg där allt händer samtidigt. Som att sitta på en uteservering.

Min lilla historik om mitt ökande deltagande i den virtuella världen betyder inte att den fysiska världen förlorat något ‹ tappat sin "konkurrensfördel". Fortfarande är delaktighet i den fysiska världen av en helt annan komplexitet och rikedom. Men i och med en allt mer ständigt aktiv och pågående virtuell värld så ökar möjligheten att även där hitta och uppnå delaktighet. Det är kanske inte längre så att delaktighet bara kan existera i den fysiska världen.

Avslutningsvis en liten fundering. Kan det vara så att om man vänjer sig vid den virtuella gemenskapen och delaktigheten så blir den fysiska världens motsvarighet skrämmande genom att den besitter en sådan intensitet, närhet och direkthet. Leder tillvänjning av virtuell delaktighet till avvänjning av fysisk delaktighet?